Bältros, herpes, vattkoppor eller HIV. Vare sig analysresultatet är negativt eller positivt spelar det stor roll. Oavsett om sjukdomen går att bota eller ej.
När du drabbas av ett virus reagerar immunförsvaret med att bilda antikroppar. En del av analysen på viruslaboratoriet handlar om att mäta förekomsten av dessa antikroppar. Genom att jämföra prover tagna vid olika tidpunkter kan diagnostiken och behandlingen av din sjukdom underlättas.
Det ställer förstås krav på doktorn. Dels på den läkare som skickar dina prover för analys, dels på den som tolkar analysresultaten. Man måste veta vad man ska leta efter.
– För att kunna välja meningsfulla analyser behöver vi veta dina symptom och när du blev sjuk, säger Madeleine von Sydow, klinisk virolog vid Karolinska universitetssjukhusets viruslaboratorium i Solna.
Som virusspecialist fungerar hon som ett slags konsult. Remissen från din doktor kan vara en begäran om en viss, preciserad analys. Den kan också beskriva ett problem, där virusspecialisten får välja relevanta analyser.
Datera infektionen
– Bra diagnostik kräver datering. Tas provet tidigt i sjukdomsförloppet har det inte hunnit bildas antikroppar. Då kan vi behöva komplettera med nya prover.
För att kunna avgöra prognos och behandling vill man ofta veta om sjukdomen är ny eller om du haft den länge.
Eftersom alla prover sparas i minst fem år i viruslaboratoriets biobank kan Madeleine von Sydow vid behov gå tillbaka till gamla prover. Ur detta lager har man genom åren hämtat mycket kunskap.
– När vi på 1980-talet fick teknik att testa för HIV frågade vi oss förstås när sjukdomen först kom till Sverige. Genom att testa avidentifierade frysta prover kunde vi ringa in tidpunkten och därmed få ett grepp om smittspridningens omfattning och hastighet.
Kontroll av gravida
Mot mässling och röda hund har du förhoppningsvis livslångt skydd genom vaccination. Men eftersom röda hund innebär risk för fosterskador kontrolleras immuniteten genom antikroppstest hos varje blivande mamma.
Många, mer banala virusinfektioner klarar de flesta människor utan behandling. I vissa situationer blir de allvarligare. Om du haft vattkoppor eller ej är t.ex. ingen stor fråga till vardags. Men om du väntar barn är den desto viktigare. Blir du utsatt för smitta och blir sjuk strax före förlossningen riskerar ditt barn att smittas och få en allvarlig infektion.
– Vet kvinnan inte om hon haft vattkoppor gör vi ett test på det sparade provet. Har hon inga antikroppar som tecken på tidigare infektion och immunitet gäller det att ha beredskap. För att det nyfödda barnet inte ska skadas ger man det immunoglobulin, säger Madeleine von Sydow.
Andra infektioner, som t.ex. HIV och herpes, är kroniska. De är betydligt svårare att hantera, men kan behandlas eller hållas i schack med mediciner. Herpes kan bli ett stort problem för gravida kvinnor, eftersom den kan ge svår infektion hos det nyfödda barnet.
– Genom att analysera sparade prover kan vi se om kvinnan hade antikroppar mot herpes redan innan hon blev gravid. En förstagångsinfektion kan bli långdragen med risk att barnet smittas vid förlossningen.
Sparade prover ger svar
Att jämföra nya prover med gamla hör till vardagen. Föds ett barn med skador som man misstänker beror på en virusinfektion jämför man prov som tagits från mamman under tidig graviditet med prov som tagits när barnet fötts.
– Även om man inget kan göra är det viktigt att slå fast vad som orsakat barnets skador, säger Madeleine von Sydow.
En patient kan också ha testats för en misstänkt infektion utan att man hittat något. Om sjukdom senare utvecklas kan nya frågeställningar komma fram. Då kan frysta prover komma till nytta. Vi kan ta ett exempel:
Kraftig viktminskning, besvärande hosta, svampbeläggning i munnen och lågt antal vita blodkroppar. Symptomen låter som HIV-infektion, och analysen bekräftar misstanken. I biobanken finns dessutom tre år gamla bältrosprover från samma person. Patienter med HIV kan tidigt få bältros. Sedan patienten gett sitt tillstånd analyseras också det frysta provet, som också det visar på HIV-infektion.
Att veta hur länge patienten haft HIV-infektionen har betydelse för behandlingen. Kunskapen behövs också för att avgöra hur smittan spridits.
Att ställa rätt diagnos första gången en patient drabbas av en infektion som kan bli kronisk kan ha avgörande betydelse för behandlingen. Det gäller t.ex. hepatit C. Denna lömska gulsotsvariant ger sällan symptom från början, men blir ofta kronisk med risk för svår leverskada.
Lyckas man pricka rätt från början kan man bespara patienten mycket lidande.
